När det är som värst...

När det är som värst tar det lång tid att gå.Då tar samma sträcka som man annars går, dubbelt så lång tid. När man till och med drar ner luvan och inte låtsas se och tar en annan väg för man vill inte att någon skall märka att man inte är som vanligt. Tar en annan väg hem där ingen ser, en tråkig väg mellan garagen när man i stället kunde gått en trevlig väg och dessutom fått sällskap.

Så blir det när man slutar ta piller för man tror att de är nog inte bra. Men det var dem visst, fast inte som jag trodde.

När man har ont i hälarna och har/får hälsenetendinos så tror man inte att tabletterna "lenar" även fötterna.Den som tablett som är som "bomull" i ryggen och som ett rivjärn i magen. Så det är bara att gapa och svälja igen och hoppas att blir bättre. Man får ta det onda med det goda.

Så nu skall här tränas och göra omvända tåhävningar i trappan för strescha hälsenan.

15x3 repetioner 2 gånger om dagen. Det blir nog bra när det är färdigt.

 Här var det mysigt att vara

Men vi behöll skorna på!

(Norra udden Öland)