Vi har haft en skön semester på Öland- femte året i rad på Sandbybadets camping. Dagen efter vi kom dit så spatserade det in en duva i vårt förtält- Usch och fy en duva kan vi ju inte ha inne som bajsar ner. Så vi motade ut den ur tältet.

Vi fick reda på att det var en brevduva och den var ringmärkt.

Duvan verkade vara på villovägar hem, antagligen efter att ha tävlat men flugit fel och mellanlandat på campingen.

Vi bjöd den på bröd och vatten  och den kom varje morgon och låg och softade under vår husvagn och åt och  "umgicks" med oss. Den gick även runt på campingen och besökte andra husvagnar. Den var lite som en hund och tittade sig omkring och föredrog att äta ur handen än att äta på tex marken.

Eftersom vi skulle åka hem så var det bäst att duvan fick en chans till att flyga hem för det skulle ju inte fungera att vara duva och bo på camping. Okey som en tillfällig semester var det ju okey men någon borde ju ta hand om den

På campingens BLOGG kan man läsa om duvan som bodde under vår husvagn under tiden som vi var på Öland. Ägarinnan till campingen fotade Mattias hand när han matade den med hönsfoder. Duvan fick flytta hem till ägarna av campingen några dagar innan den skulle släppas i hopp om att den skulle flyga hem till sitt duvslag igen.

 Det var lite dåligt väder ett par dagar så duvan fick vara tillsammans med några hönor innan den släpptes ut. Nu har den kommit hem till Danmark  och det känns jätte skönt att den kom hem till sin ägare till slut. Det var många som ställde frågor på campingen om duvan och tyckte den var fin när de gick förbi vår vagn. Det var lika spännande varje morgon innan vi såg om duvan kom och åt frukost hos oss. Härligt att "Mailet" har kommit hem till sina duvkompisar.

En lite paus i gröngräset

De första fem dagarna så många vagnar på campingen så det var gott om plats mellan vagnarna

Denna bilden gillar jag verkligen. Jag har några fler bilder när killarna ligger på strandmadrasser och tittar på duvan, det gjorde vi nästan en hel dag för vi var så fascinerade av duvan och att den var kvar hos oss.