Jag längtar till gymmet

Nu längtar jag till gymmet så det snart skriker

högt i varenda muskel i kroppen! 

Mina hälsenor skulle må bra av kontinutet i 

med  den exentriska träningen. Jag har gjort ett frivilligt

uppehåll men nu börjar jag få abstinens efter

att få dricka vatten ur vattenflaska och svettas på

cykeln och lyfta tyngder och kämpa mig upp

för trapporna till gymmet. Sist jag var där

var innan första advent och Elixia hade pyntat

vattenhålet med en  Gymbock eller jag menar

förstås Halmbock.  Min vattenflaska tillför

ingenting till detta Julpynt utan skall bara förtydliga

det som jag skrivit att det är just gymmet jag 

längtar till!  För mig så får gärna gymmet ligga

nere på parkeringen så jag skulle slippa de

kämpiga trapporna. Inte nog med trapporna 

utanför gymmet, sedan kommer två trappor

till precis när man har återfått andan. 

Efter tropporna nr 2 så kan man andas ut och 

pulsen går ner medan man går längs den glasade 

korridoren innan man kommer in till 

kassan. Man kan titta ner i bassängen men

då finns det risk att man krockar med dem som

kommer från gymmet om man inte ser sig

för. Då gäller det att man har ordning på

sitt passerkort som släpper in en genom den 

där "stålvispen" Brukar trassla in min

gympåse i den men nu har jag kommit på om

jag håller väskan närmare golvet när jag passerar 

så blir trasslet mindre. Nu skall man inte glömma

den lilla handduken som man kan ta med sig

in på gymmet så man kan torka pannan så att

man inte  droppar små vattendroppar på golvet

när man gör plankan. Nu är det ju inget problem

med svettdroppar på golvet för min del för jag 

undviker Plankan. Nu börjar nästa utmaning

och det är att hitta ett skåp som är ledigt och det

brukar vara enkelt under den tiden som jag 

rehabtränar. Lagom till att jag har kommit in

och fått in mina kläder in i skåpet och skall in

på gymmet så möter jag alltid samma tjej

som gjort sitt pass eller så har jag gjort mitt pass

och så kommer hon. Aldrig att vi tränar samtidigt

utan det blir en trevlig pratstund innan vi skiljs åt.

När man är inne på gymmet så måste man vara

flexibel. Det börjar redan uppe på cykeln när man

väljer program på tv. Då får man inte alltid se

de tvprogram man vill utan då är man vara

flexibel och tittar på det som erbjuds.

Efter uppvärmningen så börjar jag planera

vilka maskiner jag skall börja träna på. 

Innan jag kommit fram till maskinen så har

någon annan hunnit före och jag måste tänka om

då använder jag min flexibilitet igen och vänder

kappan efter vinden och  tänker om.  Efter ett tag

så vill man ju pröva andra maskiner som för ett

halvår sedan såg livsfarliga ut. Helt plötsligt blir dem

intressanta, särskilt när någon äldre kvinna än mig

tränar på den. Hm, kan hon så kan jag tänker jag

och genast så har jag tänjt på gränserna och blir

genast lite mer världsvan. Nu känner jag mig ricktigt

hemma på gymmet och slänger mig vant upp på

sitsen och lägger på den lättaste vikten. 

Jag vill ju inte få föööör mycket träningsvärk

så att jag förtar mig och aldrig kommer tillbaka

till gymmet. Sådana personer har man ju hört talas om

 och sådan vill JAG inte bli. Nej det är inte likställt med

undanflykter till att låta bli coh gå och träna när man 

slängt sig raklång i soffan och greppar fjärkontrollen

till tv:n. Särskilt när det finns tv på cyklarna.

 När jag sedan tränat duktigt och svetten har 

torkat, för jag pausar ordentligt mellan maskinerna

för jag vill ju inte överastränga musklerna så 

att jag får kramp. Klokt tänkt av mig eller hur.

Visst att det tar tre timmar på gymmet, varför stressa!

Jag kan ju också skylla på att det alltid är någon som har 

klädskåpet in till mig så att man måste trängas 

fasst hela omklädningsrummet ekar tomt

förutom dem andra som trängs två och två brevid

varandra lite längre bort på andra sidan.

Som sagt det är härligt att träna!

Kanske kan lördag vara en bra dag

att åter uppta min rehabträning!